När arbetarna i USA strejkade för åttatimmarsdagen 1886 möttes de av hård repression från staten och arbetsköparna. I Chicago var konflikterna som starkast och i eftermälet av generalstrejken mördades fem anarkister av domstolarna. Därför beslöt den socialistiska internationalen 1890 att den första maj skulle bli arbetarnas högtidsdag för att minnas fallna kamrater och stärkas i sin kamp.
Därför firar vi första maj. Men vi firar också för att känna gemenskap och solidaritet, för att tillsammans fira vår dag och gå stärkta till resten av årets kamper. I år kan vi fira att Köpenhamn fick sitt ungdomshus till slut, att syndikalisterna vunnit ett gäng strejker och att vår sammanhållning fått oss att klara ett år till i skitsystemet.
Därför firar vi första maj. Vi firar för att minnas och för att blicka framåt. Året som kommer kanske är året när vi en gång för alla stoppar nazisternas marscher, när vi äntligen ber chefen dra åt helvete eller njuter av varma sommarkvällar och kamrater. Första maj är en dag för minnen, för framtiden och för gemenskapen. Därför firar vi första maj – gör det du också!