Efter att olika socialistiska grupper, bl a Virvelvinden, hållit så mycket som tre välbesökta informationsmöten i Lund samlades på förmiddagen till lördagen den 6 oktober cirka 60 personer på centralstationen för gemensam resa till en husockupationsdag i Danmark. Ytterligare ett antal anslöt sig i Malmö och när tåget kom fram till Nörreport i Köbenhamn praktiskt taget fylldes perrongen av skånska demonstranter. Väl framme på demonstrationens samlingsplats, Nörrebrohallen, anslöt sig ytterligare ett drygt tiotal Lundensare som åkt över kvällen före till gruppen. Demonstrationen, vars syfte var att dela upp sig i fyra grupper som med olika icke våldsamma medel skulle inta en tom fastighet ägd av Köpenhamns kommun, var mycket stor. Den danska dagstidningen Politiken nämner siffran 8000.
De olika demonstrationsblocken delade upp sig efter en liten bit och började sedan försök att trycka sig igenom polisernas avspärrningar eller smita igenom obevakade ingångar. De fredliga demonstranter möttes av enorma mängder tårgas, men fortsatte sina försök att komma igenom polisen i uppemot sex timmar. Minst 200 person lyckades att ta sig fram till huset, men greps några timmar senare av polisen. Sammanlagt omhändertogs nästan 500 personer.
Sammanfattningsvis var aktionsdagen lyckad både för oss i Lund och våra danska kamrater – huset intogs tillfälligt trotts ett massivt polisuppbåd, den numerärt största ockupationsdemonstrationen i Danmarks historia visa upp styrka och disciplin, mobiliseringen från Lund var över all förväntan och de danska politikerna har tvingats till förhandlingsbordet…

Nedskärningarna gjorde att det var omöjligt att bedriva en vettig verksamhet, det var bara förvaring. Vi får inte längre själva besluta om vår verksamhet. Kommunens upphandlingsregler gör att vi inte själva får handla det vi behöver, utan måste beställa. Dels kan vi inte få det vi vill, dels tar det mer av vår arbetstid. Dessutom dröjer det, vi fick vänta fem månader på en brandsläckare!
Men det handlar också om mer än Romano Trajo. Jag träffar många människor som jobbar på ställen där det skärs ner och makten att besluta om verksamheten minskar, besluten tas centralt. Det är många som är uppgivna; ”Visst blir det sämre, men vad kan man göra?” Jag vill visa att man visst kan göra något, man kan sätta ner foten!
Kanske kan det inspirera andra att ställa krav på sina fackföreningar. Många är missnöjda med fackets agerande, t ex har Kommunal i den här konflikten samarbetat med skolledningen för att minska effekterna av strejken, istället för att ställa krav.
När förhandlingarna inte ger något är strejken den enda makten man har. Samtidigt är det ett svårt beslut att strejka när man jobbar med människor, det drabbar ju dem. Det känns inte roligt när barnen är ledsna för att de inte kan få hjälp med läxan t ex. Och det känns jobbigt att personalen som inte strejkar får mer att göra. Men jag har stöd från dem.

Lunds kommun har sedan augusti 2006 genomfört följande försämringar för Romano Trajo enligt Malmö Ls av SAC: