För utskrift

Varför firas 1:a maj?

I slutet av 1800-talet tröttnade arbetarna i de industrialiserade länderna på att se hur de rika levde fett på deras arbete. Kortare arbetstider! Högre löner! Bättre arbetsförhållanden! Överallt började arbetare organisera sig, miljontals kämpade med strejker, sabotage och demonstrationer för ett bättre liv. Makthavarna skrattade åt bråkstakarna. Det är kris, sa de, vi har inte råd med högre löner. De använde sig av alla de hot och undanflykter som dagens kapitalister och politiker använder mot oss.

Vi vet alla hur det gick. Våra förfäder lyckades inte rycka makten ur kapitalisternas händer men de lyckades tvinga kapitalisterna att lämna ifrån sig en större del av deras vinst. Kapitalet vill alltid ha en så stor vinst som möjligt. De enda sätt de kan skaffa detta är genom att vi jobbar mer för mindre lön och att vi köper det vi själva tillverkat ännu dyrare. Det är tack vare att människor har kämpat och kämpar mot denna ständiga utsugning som vi idag har mycket av det vi ser som självklart. Betald semester, billig sjukvård, gratis grund- och gymnasieskola, bibliotek, 8-timmars arbetsdag, ersättning till arbetslösa är bara några exempel. Det var inga högavlönade pampar som kämpade för detta utan vanliga människor som vi själva.

Många har fängslats eller mördats i kampen mellan arbetare och kapitalister. 1:a Maj 1886 gick 350.000 amerikanska arbetare ut i strejk för 8-timmars arbetsdag. Den 3:e maj dödades sex arbetare i en sammanstötning mellan arbetare och polis i Chicago. Dagen därpå hölls ett protestmöte mot polisens brutala våld. Polisen försöker att upplösa mötet med pistoler och batonger. En bomb exploderar mitt bland poliserna och dödar sju av dem. Polisen börjar skjuta och dödar flera människor och sårar nästan 200. Än idag vet ingen vem som låg bakom bomben men detta var inget hinder för att arrestera 8 anarkister. Av dessa 8 kunde man bara bevisa att en av dem varit på platsen för bomben och denne ende höll tal då den exploderade. Samtliga dömdes till döden. Fyra av dem avrättades, en tog livet av sig i sin cell. De resterande tre släpptes efter enorma påtryckningar från arbetare världen över och de 8 förklarades oskyldiga. 1:a maj började alltså som en dag för att hedra de fem som mördades för att de stått upp för arbetarnas rätt.

I år kommer vi i Virvelvinden och många andra att demonstrera på 1:a maj i Lund. Vi går tillsammans för att hylla dem som kämpat mot kapitalismen före oss. Vi går för att samla våra krafter att fortsätta kämpa. Vi går för att visa att kapitalismen inte vunnit och att historien inte har tagit slut, den har bara börjat.

De senaste åren har deltid, timvikariat, projektanställningar och andra typer av lösa och tillfälliga anställningsformer ökat enormt. Samtidigt ökar arbetslösheten och många tvingas in i olika åtgärder, meningslös arbetspraktik, studier, illegala anställningar osv. Vi är en växande skara arbetare som aldrig haft, eller kommer att få, någon fast anställning. Vi varvar deltidsjobb med bidrag, studier och svartanställningar. Visstidsanställningarna har ökat med 50% under 1990-talet och idag är ca 14% av arbetskraften anställd på viss tid.
Samtidigt som livet blir osäkrare för stora mängder arbetare är det här en utveckling som välkomnas av arbetsgivarna. Att kunna förfoga fritt över arbetskraften och anställa och avskeda folk som de vill, ger arbetsgivarna möjligheten att tjäna pengar på oss arbetare, utan att behöva ge någonting tillbaka. Med en stor reservarmé av arbetslösa som slåss om de få, osäkra arbeten som finns, hoppas arbetsgivarna kunna komma undan med låga löner och anställda som håller tyst om missförhållanden, i hopp om t.ex. fortsatta vikariat.

Motstånd

När konkurrensen om arbetena är stor är det svårt för arbetarna att ställa krav på högre löner och bättre arbetsförhållanden. Arbetsgivarna försöker utnyttja denna situation för att flytta fram sina positioner och utnyttja arbetarnas utsatthet, men när de ger sig på oss så slår det alltid tillbaka på dom själva.
Varför skall vi arbetare vara lojala med en arbetsgivare som inte bryr sig ett dugg om oss? Vi kanske börjar mixtra med tidsrapporterna för att få kortare arbetsdag, vi kanske plockar med oss saker från vår arbetsplats och vi gör definitivt inte mer än absolut nödvändigt under arbetsdagen. Detta är inte så konstigt. I en utsatt situation får man ta till de verktyg man har.

Att fuska, maska eller stjäla på sin arbetsplats förekommer överallt. Det är oftast inget man talar öppet om, men det är inget att skämmas för! Det är, när allt kommer omkring, ingenting i jämförelse med allt det som arbetsgivarna tar från oss arbetare i form av tid, pengar och stolthet medan vi försöker skrapa ihop till det nödvändigaste. Många jobbar långa arbetsdagar till skamlösa löner och tillåts inte ens säkerheten av ett fast jobb!

Enighet

Vi arbetar kanske med olika saker. Vissa passar barn eller sköter gamla, vissa steker hamburgare och andra städar trappor eller monterar bilar. Vi kanske ser olika ut, talar olika språk eller gillar olika sorters mat. Det spelar ingen roll. Vi har ändå gemensamma intressen. Vi vill alla ha högre lön, bättre arbetsförhållanden, tryggheten av en fast anställning och mer fritid. Detta ställer oss i direkt motsättning till våra arbetsgivare, som vill att vi ska jobba mer och hårdare för lägre lön.
Samhället bygger på vårt arbete och är helt beroende av det för att fungera. De som äger våra arbetsplatser skapar ingenting, men det är de som håvar in vinsterna. Vi lever i ett system som är för orättvist, opraktiskt och rent ut sagt för korkat för att få fortsätta år efter år. När vi tillsammans bestämmer oss för att göra något bättre av det här samhället så kan inget stoppa oss. Vi må ha osäkra anställningar men det är kapitalisterna som verkligen lever farligt…

“Dialog om frihet”, en roman om den heta sommaren i Lund 1968, av Staffan Jakobsson. Detta är Staffans debutroman som skildrar händelser och aktioner, kärlek och politik, aktivister och andra i Lunds boendekollektiv, på gator och på torg 1968. Historien berättas utifrån ett frihetligt socialistiskt perspektiv som sammanlänkar 1960-talet och 2000-talet. I boken följer man Robert K Levin, som nyss har fyllt 20 år, i ett Lund som kokar av frihetslidelse, kärlekslängtan och nya rebelliska idéer.

Det är en sommarbok full av visioner och kämparglädje. En bok att läsa både för oss som inte var där och för de som var med. För oss som vill fyllas av inspiration såväl som nostalgi. Virvelvinden rekommenderar ett besök på biblioteket för att låna hem Dialog om frihet.

Hösten 1898 strejkade arbetarna på sockerbruket i Svalöv för rätten att organisera sej fackligt. Studenterna i Lund, som på den tiden var mycket färre och mycket mer höger än nu, åkte till Svalöv för att försöka bryta strejken och själva ta sej an det tunga arbetet med att lossa sockerbetor.
När dom återvände till Lund på kvällen hade ryktet om deras strejkbryteri spritt sej och en uppretad skara arbetare och ungdomar väntade på dom vid stationen. Polis tillkallades hastigt och lyckades föra studenterna till säkerhet i AF-borgen. När studenterna barrikaderat sej slog folksamlingen utanför sönder alla rutor i sina försök att komma åt studenterna för att ge dom ett välbehövligt kok stryk.
Dagen efter vågade inga studenter åka till Svalöv men trots det samlades stora skaror vid stationen för att vara på den säkra sidan. Då kallade borgmästaren in militär från Malmö som med blanka sablar försökte rida ner och skingra arbetarna. Kravallerna varade långt in på natten och även nästa dag hände samma sak. Oroligheterna slutade först när facket i Lund bad alla att hålla sej lugna. Sen den dagen åkte inga studenter som strejkbrytare till Svalöv.